Tegel heter på latin tegula och är ett byggnadsmaterial av soltorkad lera, som var känt i Mellanöstern redan ca. 8000 f.Kr. Ca 2000 f.Kr började Egéerna att bränna leran i stället för att soltorka - och tegelproduktionen tog nu fart.
Tegel blev karakteristiskt för byggnationen i det senare romerska riket där det utgjorde grunden för den så kallade romerska arkitekturrevolutionen. Romarna hade upptäckt den vulkaniska askan pozzolana och dess cementlignande egenskaper. Kombinerat med tegel resulterade det i komplicerade mur-, valv- och kupolkonstruktioner- och en riktig tegelbruksindustri uppstod i och omkring Rom.
Med det romerska rikets undergång ca 476 e.Kr försvinner användandet av tegel nästen helt. Det återuppstår dock på 1100-talet och kommer bland annat till Danmark och Sverige via klostren, som var huvudsäten för kunskap, konst och kultur.